Sömndrucken (och någonstans kvar i drömmarnas land) hade jag först svårt att lokalisera (mig överhuvudtaget) var skränet kom ifrån, samt vad/vem det var som lät..?
I takt med att oväsendet tilltog i styrka, samt att ett visst mått av vakenhet infann sig, så insåg jag att det var ett väldans vrålande jag hörde...lokaliserat till "någonstans" utanför -och nedanför mitt fönster...
Ville verkligen somna om, försökte, men vrålet bara fortsatte och ja...en tanke slog mig; "tänk om det är ett hiskeligt brott som begås just i detta nu...en knivskärning av en människa"...ty så illa lät det ändå...
Insåg att vrålandet var på ett annat språk.
Engelska.
Redig engelska med redig dialekt.
Länge höll det på och jag var ju tillslut bara tvungen att undersöka saken.
Blinkade den ack så välkomnande sömnen ur ögonen och släpade (läs; zombie-style) mig mot balkongen, öppnade dörren, och lutade mig ut.
Upptäckte att några av grannarna även gjort detsamma.
Den friska morgonluften fick hjärnan att piggna till än mer...och nere på gatan en bit bort lokaliserades en ensam man.
Denne man, denne morgon-marodör, visade sig vara en helt oskadd engelsman (?) , tok-tankad och som för liv och lust bjöd på sin högljudda "skönsång" av en hel radda med fylle-visor i ottan...
Menande blickar åt grannarna, huvudskakningar och några små skratt.
...så kan vardagen bete sig minsann...Go´Morron!
/ Maryly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar