Nej, det finns inga ord som kan beskriva den senaste tidens skådade ondska med rättvisa
Det känns bara banalt att ens försöka spekulera i hur sådan obegriplig ondska kan förekomma i vår värld
Jag hittar inte orden
Jag mår illa
En tomhet fylld av smärta och sorg som dröjer sig kvar, varför?
En av de saker som intresserar- och på olika plan underhåller mig mest är att titta på Dokumentärfilm
av varierande slag
Bland det allra värsta jag sett var (tidigare nämnda) "Night will fall", som skakade om mig rejält, och nu i dagarna har jag även tagit del av två andra filmer som, än om de är olika...alltså inte ens jämförbara...vilket inte är meningen heller, berört mig otroligt starkt
Indiens Dotter
Under Pälsen
Ja, varför tittar jag då?
Varför ser jag sådana "hemskheter"?
För att jag måste
Ett slags ansvar (även här blir ju förklaringar banala...)
Den fruktansvärda smärta jag bär med mig som åskådare, en som bara ser på, går ju inte att på något sätt jämföra med den smärta (för att bara använda ett litet banalt ord) hos dem som drabbas
För vem är jag att vända bort blicken, att inte vilja se?
Och även om jag ser mellan tårarna...vad är insikt utan handling?
Funderande frågor...
/ Maryly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar