(läs; här talar vi om en person som verkligen räknat rörelse per kvadratmeter de senaste åren..!)
Jag inser också hur denna tillvaro kunde tett sig än bättre om det inte vore för en gnagande oroskänsla för frånvarande anhöriga, som i sin tur påminner om tomheten och saknaden...som i sin tur påminner om ensamheten...som stundtals blir rätt påtaglig
Jag tycker verkligen inte om att vara ensam...
Det finns något komplicerat i tanken om tryggheten i det bekanta "ur-hemmet", när de som "ska" vara där...de människor som liksom tillhör själva hemmet, inte är där
Trygghet-Otrygghet
Förutom dessa (kanske?) mer djuplodande tankar, så inser jag också den påtagliga tröttheten att hushålla detta hem..!
Jag har städat (ja, jäklar vad jag har putsat och gnott!) i varje vinkel och vrå, vädrat, tvättat, plockat, sorterat, handlat, lagat matlådor, bakat, diskat, servat bilen, vattnat blommor...ja, jag har till och med övertagit ansvaret (samvetet skulle i och för sig inte tillåta annat) för de stackars ute-katterna som också verkar hittat sitt "hem" här, med mat- och sovplats i boden utanför huset...
...med mera
MEN, det ska förtydligas...att detta gör jag absolut inte för att jag måste, utan för att jag vill...fattas bara annat, då det egentligen bara är en liten gest i det stora hela...en gest som jag i och för sig dock hoppas ska uppskattas
Är det såhär det är att vara Hemmafru?
Förmodligen, men med ett ytterligare (mycket ytterligare) tillägg med barn i bilden
Jag skulle nog kunna tänka mig det ändå...kanske... ;)
Well, hursomhelst trött efter en vecka av ett slags "studerande arbete", samt det mer fysiska fejandet, så är det nu skönt med en kväll av samvaro, ett Välkomnande Hem av de kära, samt att nöjd och avslappnad få slänga upp benen i Tv-soffan och njuta av ett riktigt gott glas Vitt!
Sticki-socka is da shit
;p
Önskar Er en finfin Fredagskväll!
/ Maryly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar